The Flow Society

Information

This article was written on 01 Apr 2012, and is filled under Flow Communication, Flow Society.

Från struktursamhälle till flödessamhälle

”The next revolution – World War III – will be waged inside your head. It  will be a guerrilla information war fought not in the sky or on the streets, not in the forests or even around the scarce resources of the  earth, but in newspapers and magazines, on the radio, TV and in  ’cyberspace’.

It will be a dirty, no-holds-barred propaganda war of competing worldviews and alternative visions of the future.”

Marshall McLuhan, Culture is our Business, 1970

Masskommunikation. Sug på begreppet. Massmedier. Medier och kommunikation till massorna.

Lägg det ihop med nittonhundratalets mörkaste tidevarv - som eskalerade i det andra världskriget - som fortfarande på ett principiellt plan delar samma kvarvarande mörker i länder som Kina, Iran, Burma och Nordkorea. Kollektivet till varje pris över individen. I sin tur ”representerat” i en överhet som beskär och kränker grundläggande mänskliga rättigheter – bland annat yttrande-, mötes- och åsiktsfrihet. Maktinnehavet i dessa samhällen vilade och vilar på olika grader av våld.

Mänsklighetens moderna historia är kantat av konflikter av olika slag, där den våldsamma konflikten mellan två eller ett fåtal individer i det civila, eller de som drivs av organiserad brottslighet, inte kan mäta sig i omfattning och effekt med den systematiskt våldsamma konflikten mellan stater kallad krig – eller i extremen inom en stat kallad folkmord. Inte undra på att så mycket av krigiska synsätt och världsbilder ärvdes ända in i ”demokratins århundrade” – där flest demokratier skapades under nittonhundratalet än under samtliga århundranden innan.

Marknaden som krigsskådeplats

Vilka synsätt? Det lyser uppenbart igenom i begrepp som ”marknadskrigföring”. ”Att erövra och ta marknadsandelar”. Men även mer underförstått i ”kampanj” – som i nuvarande betydelsen är de samordnade och systematiska aktiviteter som sker under en begränsad tidsperiod för att bilda opinion. En gång i tiden var den samordnade och systematiska aktiviteten – med det franska begreppet ”campagne” – ett fälttåg. Och är det inte det vi känt på något sätt när kampanjmakarna har manglat över oss unisona budskap där våldet i praktiken enbart är utbytt mot manipulation och förförelse? Budskap som kommer till oss, utan vårt medgivande och i många fall med väldigt låg relevans.

Observera att jag inte ägnar mig åt lika nattstånden indirekt kritik mot reklam som fenomen. Den kan fortfarande göras mer relevant. Och jag föredrar trots allt manipulationsförsök försvarat i det fria ordets namn, än ett skott i pannan. Jag riktar min kritik mot den underliggande filosofin i kommunikationen. Ett gemensamt budskap riktat till massorna, utan individuell hänsyn eller anpassning. Ingen långvarig och hållbar mänsklig relation, som vilar på ömsesidig respekt, byggs. Även här ett obehagsord i botten – ”advertise” kommer ursprungligen från franskans ”a(d)vertir” som betyder ”att varna”.Varning om annalkande fara. Ja, det kanske är så vi skall betrakta nästa trettiosekundersspot för något telefonbolag höjt till en volym ovan snittet som instinktivt får oss att sträcka oss efter fjärrkontrollen för att få tillbaks vår husfrid. Här finns det kanske något att varna för. Jag sitter rätt tight till när stackaren till callcenteroperatör i sin lur och på sin plats har krav på max tre och en halv minut att lösa mina problem som ärad kund. Problem, som i extremen kanske är värt ett mål i någon rättsinstans där bevisbördan dessutom ligger på mig. Med ett ärende som kanske har sitt ursprung i en provisionshungrig fulsäljare som hoppat på mig på vägen ut från någon stormarknad och signat en deal med mig utan mitt samtycke, i min goda tro att jag bara skulle få information om ett erbjudande – ”inget annat”. Marknadsekonomi 1.0 – och dess fältsoldater och fotfolk på båda ställen. Bäst att läsa det finstilta.

Ömsom krig, ömsom vatten – samhällskommunikationens metaforer i förändring

Det som krävs och har krävts för att hålla dessa opersonligt konstruerade kommunikationsmaskinerier igång är strukturer. Fasta och lika hårt hållna strukturer. Hela industrialismen har byggt på en civil anpassning av militär organisering i hierarkier. Men hierarkier är i det stora ekosystemet en struktur byggd av människan som bildar undantag snarare än regel i ”det naturliga”. Det som långsiktigt luckrat upp detta sätt att organisera är många samfällda faktorer. Men fokuserar vi det nervsystem som fått mänsklig organisering att hålla ihop i dessa strukturer – nämligen våra kommunikationsvägar – så är många av samhällets processer ställd på ända via Internet. Och senare World Wide Web på och via denna ostyriga infrastruktur som i sitt ursprung konstruerades för att klara en kärnvapenattack med dess brist på ”central nod” – där WWW i sig skapat den mest hållbara ”maskin” som nu tuffat på i tusentals dagar utan att gå sönder. För första gången lade vi grunden för något som fungerar utan central samordning, och med World Wide Web har vi nu i några utvecklingsvågor skapat något som i stor utsträckning vilar på självorganisering i skalfria, distribuerade nätverk. Så som mycket i naturen och i samhället är organiserat när centralplaneraren inte gjort sina taffliga försök att bygga upp i första hand hierarkiska strukturer, där strukturen i sina extremer blivit självändamål istället för medel.

Dags att byta metafor.

Vad dyker upp i språkbruket för att fånga dessa nya fenomen i vår gemensamma sociala webb? Det är strömmar och flöden. ”Lifestream””RSS-flöde”. Och kreativiteten har även sitt ”flow”. Ja, här finns vattnet – det vår värld till 70 procent av ytan är täckt av. Här kanske ändå begreppet ”kanal” fångar övergången från det gamla till det nya. Kanalen som styrt informationsflödet tog ju ursprunget i sin metafor just från vattnet. Kanalen har varit masskommunikationens stöd, och även de börjar räkna sina dagar, med vårt alltmer utpräglade två- eller treskärmsbeteende i ”the Soffice” – soffkontoret. En tretums, en trettontums, och en 47-tummare som tuffar på i bakgrunden, någonstans. Vi går från strukturerad masskommunikation till självorganiserad direktkommunikation – från människa till människa – styrd av oss och på vår begäran. Och detta sker via virtuella platser, snarare än kanaler. Här möter strukturerade, monologorienterade envägskommunikatörer med opersonlig röst människor med högst personliga röster som lever den virtuella delen av sina liv i rättfram och interaktiv tvåvägs- och flervägsdialog – ”peer to peer”. När den förra envägskommunikatören kommunicerar med sina kollegor och vänner använder de idag mail. Den senare interaktiva generationen använder oftast direktmeddelanden via sociala nätverk – ofta i öppen ström, där chatten blivit helt publik. En kulturkrock som bl a Håkan Selg vid NITA, Uppsala Universitet, identifierade och presenterade 2008. Vad detta illustrerar, enligt en annan studie från samma institution nu senast 2010, är också ett trendbrott. Tidigare kommunikationssätt och teknologier person till person / organisation till ”massan” har drivits på av just företag och organisationer. Detta var fallet med exempelvis mobiltelefonen, e-posten och webbsidorna. Nu är det i de privata sfärerna de nya kommunikationssätten dyker upp – via bloggar, mikrobloggar och nätgemenskaper. Detta blir då naturligtvis en utmaning för de förra för att kunna förstå den sociala dynamiken i den senare. Och att ställa sig att skrika mitt i centrum på ett enda långt pågående cafébesök eller mingelparty är ju knappast en framgångsrik metod för att vinna tillit. Här ”tar” du inga ”marknadsandelar”. Här ”förtjänar” du uppmärksamheteninnan du ”får” den.

Inte minst illustrerades detta inom politiken, och i valrörelsens slutspurt. På Internetdagarna togs bland annat hanteringen av ”Sveket” upp i seminariet ”Sociala medier i valrörelsen”. Just en autentisk röst som mycket välformulerat träffade rätt i hjärtat i en pågående försämring av våra allmänna försäkringssystem (som jag vill påminna om är relativt partilös, denna urholkningstrend har pågått på allvar sedan nittiotalet oavsett blockmajoritet). En av alliansens social medie-redaktörer, Ulrika Ingemarsdotter (c),vittnade om den stora frustration hon kände när den enda strategi som fanns att bemöta det med från gamla stammens partifunktionärer och -kommunikatörer var tystnad. Något som seminariets ledare, Brit Stakston, drar slutsatser av att det troligtvis kostade Alliansen den egna majoriteten och gav SD större inflytande över våra parlamentariska processer efter valet. Det skall också bli mycket spännande att se de slutgiltiga resultaten som Anders Larsson, en annan seminariedeltagare i ”Politik 2.0″-seminariet och forskare vid samma institution som Håkan Selg, NITA, från hans forskning om Twitterkonversationen omgärdad kring hashtaggen #val2010.

Samhällets totala kommunikation – en informationens hydrosfär

Ja, vad händer med de smattrande budskapen – krigets många-skott-kommunikation-med-samma-sorts-kula -som skjuts rakt i floden? I sjön? I havet? I oceanen? De bromsas upp, och sjunker till botten, utan träff. Vatten är kraftigare än all världens vapen. Den del av vårt ekosystem som består av vatten – den så kallade hydrosfären - är att likna vid den totala mängden information och kommunikation i samhället. Den del som finns i människoskapade kanaler är försvinnande och löjligt liten. Det mesta av cirkulationen sker långt utanför ”kommunikationsplanerares” kontroll – det mesta cirkulerar likt regnet som regnar över oceanen, och som bildar nya regnmoln i ett evigt kretslopp – där samma molekyl vatten har dykt upp över hela världen under hela sin existens. Den känner inga gränser. Den kan bryta vallar och dammar. Den kan rena, dränka, hela – och nära oss. Ju mer du försöker trycka på, desto mer trängs undan. Lita på att vattnet – och kommunikationen – finner sin väg. Men den kräver ett samspel med respekt och ödmjukhet, på lika villkor. Lika löser lika. Annars får du en när du minst anar det en svallvåg rätt i ditt ansikte. Bättre då att ta fram (nät)surfbrädan. Magpirrigt i början, självklart. Men – kanske roligare?

Är detta en metafor som för oss djupare in i nya insikter om hur vi skall förhålla oss till varandra i dessa nya kommunikationsvärldar i vårt samhälle – mitt i transformationen som drivs av den sociala webben?

Trust the streams. Get into the flow!

This article – in Swedish – was originally published November 9, 2010, as an event blogger for Internetdagarna 2010 – it was the first structured writing on the idea of the Flow Society I did.

Leave a Reply